Jag träffade en flicka, 4½ år ungefär. Hon är för mig en helt okänd flicka, men under omständigheterna började hon prata med mig. Jag träffade henne med sin pappa. Flickan bestämde sig nästan omedelbart för att jag var någon att lita på, Redan det tyckte jag att var märkligt måste jag säga. Hon valde att komma till mej istället för till sin pappa med vissa saker (som titta på mej! titta vad jag kan, jag har ramlat....). Fast vissa barn är väl bara så.
Hennes mamma och pappa var separerade. Det fick jag veta, och hon hade två syskon, tydligen ett från mammas sida och ett från pappas sida. Tja, det är väl den moderna familjen då! Inkluderat då förstås en låtsas-mamma och en låtsas-pappa. Så långt är jag med! Så modern är jag faktiskt!
Sen berättade hon att hon egentligen bor hos sin mamma, så just nu när hon bor med pappa, så bor hon i sitt låtsas-hem.
Va?? Alltså VA? Är det här något som pappan i fråga tycker att är okej? Han var inte i närheten, utan han tog hand om lillan från sin sida just då, och jag kände att jag har inga befogenheter att gå och snoka runt i deras lilla låtsas-värld. Men jag funderar.
Med alla extra föräldrar och låtsasföräldrar så kan jag förstå att det är förvirrande. Men att kalla sin pappas hem för låtsas-hem tycker jag endå att är lite att ta i!
"Mitt andra hem" skulle jag tycka var okej Sen får man väl kalla det styv-mamma, låtsas-pappa, extra-mamma, plast-pappa....vad finns det ens till? allt vad man önskar.
Jag känner också till en flicka som kallar sin extra-pappa till pappa. I sig tycker jag att det är ok, om det då också inkluderar att extra-mamman kallas för mamma. Men också i det fallet känner jag inte flickan.
Vad är era åsikter i denna låtsas-värld?
Var det alltså så att hon bodde större delen av tiden hos sin mamma? Då kan jag förstå att hon upplevde sitt andra hem som ett låtsas-hem. Sådana här arrangemang måste ju vara svåra för ett litet barn att greppa om hen inte får tydliga modeller någonstans ifrån, t.ex. är det fortfarande norm i de flesta barnböcker att man har ETT hem, även om det finns undantag. Krävs säkert en pedagogisk satsning från föräldrarna för att förklara hur det hänger ihop, att somliga bor si och andra bor så. Sen så vet jag av erfarenhet att det är svårt att styra vad barn kallar sina föräldrar, vissa kan t.ex. ha perioder då de vägrar kalla mamma och pappa för mamma och pappa. Av någon orsak.
SvaraRaderaTack för ditt svar! Jag vet faktiskt inte om flickan bodde större delen av sin tid hos mamman, men som du säger, om hon inte har tydliga modeller skapar hon väl en egen.
SvaraRadera