Å värsta citronen!!

För er alla er 33 som läste föregående inlägg. Det var en snabbvisit av en downperiod, idag mår jag förvånansvärt mycket bättre! Mycket tack vare att jag gjorde det enda jag ville, nämnligen la mig på golvet på en filt, med en kudde på huvudet och en till filt över mig. Låg och blundade i närmare en timme innan jag fick ett meddelande av sötaste J. Hon hade läst mitt inlägg och var orolig ♥ Jag kanske inte uttryckte hur mycket det värmde, för jag ville verkligen inte prata med någon, inte ens de som jag alltid annars ringer till när jag mår dåligt. Jag bad till och med bästa brorsan L att inte ringa. Jag chattade med honom på FB och bad honom sedan ringa varje dag tills det att jag känner mig bättre, bara han inte ringer samma dag! han ringde idag så han vet att jag mår bra! Men ett stort och varmt tack till er båda ♥ bara  för att ni finns!

Efter det låg jag kvar i närmare en timme till innan min telefon påminde mig om att jag borde ringa ett kundsamtal. Jag tvekade, för jag ville ju inte prata med någon. Men jag tänkte att jag kanske kan göra det kort. Nu är det ju så att samtal med A-S inte är endast kundsamtal utan vi skvallrar och pratar mycket utöver herbalife, och hon vet att jag ska ringa på söndagar. Så jag ringde, jag började med att fråga hur det är, vi pratade lite, hon frågade hur jag har det, och jag svarade lite svävande, varpå hon bad mig att lätta mitt hjärta. Vilket jag i och för sig inte var redo att göra, jag som annars alltid alltid alltid  pratar, skriker, gråter, bloggar och får det onda ur mig den vägen. Men något lossnade, vi pratade och pratade och så småningom kände jag att jag ville flytta mig till soffan. Jag gjorde det, och berättade om mitt framsteg. Så småningom avslutade vi vårt samtal och jag kände att jag har kommit ett steg på vägen. Jag ville till och med gå och sova. Även om jag själv fattade att klockan var typ 18 på kvällen så det är omöjligt. Plus att jag skulle prata med Honey, vilket jag såg fram emot. Jag hade i och för sig ingen energi då heller, jag var bara ett steg på vägen.

Jag ringede Honey. Han var inte online ännu, för det var något med internet. Det är alltid något, det får man räkna med! Hörbarheten var inte den bästa. Och jag berättade något, informerade om något som är viktigt för oss båda. Var absolut utled på allt, och när jag äntligen har berättat och förklarat det jag vill föklara så frågar han. "Du sa vad då?" Så jag tog det igen. Vi blev lite oense om något och jag hittade informationen på nätet, läste innantill så att han skulle veta vad jag vet och att jag inte vet något annat. Plötsligt är han borta. Jag väntar på att han hör mig igen, sen tar jag om det. När jag äntligen är klar svarar han samma "Du sa vad då??"

Jag kände värmen. Den ilskna röda värmen som spred sig i min kropp och jag ropade åt honom min åsikt om hörbarhet och att han inte lyssnar. Jag blev förvånad....var fick jag den energin? Mitt utbrott varade inte länge, jag bad om ursäkt och sa att jag vet att det är hörbarheten och kontakten som gör att vi missförstår varandra. Sen sa jag tack! Energin efter utbrottet stannade kvar i min kropp! Han förstod inte vad jag sa tack för, så jag förklarade. Jag vet inte om han förstod...

Det var igår. Idag åkte jag och handlade. Andra eller tredje gången sen jag kom hem från Nigeria. Men första gången jag kommer på att gå och handla utan att jag egentligen har planerat det! Först var jag till en butik, sen till en annan. Värsta shoppinturen! Och vad kom jag hem med? Inget vettigt! Men nu ska vi vara glada över att jag handlat! Jag handlade i alla fall ingredienser till min risotto och fyllde på frysta grönsaker till min frys. Jag anländer till parkeringsplats på butik 2. Jag kör bil och svänger in på en parkeringsruta direkt till vänster om bilen som svängde in före mig. Jag bestämmer mig för att vänta så att chauffören ska kunna stiga ur bilen innan jag kör in. Hon märker vad jag tänker och kliver ur. Kastar ett surt ögonkast på mig och min bil, som att vi var något som katten släpade in....jaha.... ja, varsågod! Nästa gång ska jag parkera 5 centimeter från din bil och se om jag får en solstråleblick till svar!!

Att ha energi att klaga

är ju faktiskt att ha energi. Vad händer när man inte orkar med att man inte orkar? Jävlar....vad skulle hända om jag bara la mig mer på rygg och lät världen fortsätta snurra så länge den orkar? När saknar någon mig? Nej, var inte orolig, jag tänker inte sluta leva! Men kan jag bara få vara hemma inom mina 4 väggar utan att träffa någon, utan att prata med någon och utan alla måsten???

Att ha ett jobb att gå till har väl sina fördelar. Men när jag inte vill sova och sedan när jag äntligen är så utmattad att det är omöjligt att vara vaken, då ska jag väckas för att vara social med barn som egentligen är de mest underbara. Men eftersom jag är utmattad i både kropp och själ, hur ska jag kunna njuta av mitt jobb? Hur ska jag kunna komma genom en dag utan att flippa på barn eller kolleger för något som egentligen är oskyldigt men som sägs i exakt det ögonblicket när vad som helst är för mycket.

Oh my god...hur många gånger har jag inte tappat humöret under helgen bara för at jag måste vara social med de personer som ska vara de mest viktiga personerna i mitt liv förutom den familj av vänner jag har valt själv....

Jag orkar inte dansa.....det stadie som är det som annars gör mig så lycklig, det ska vara verkligt dålig musik för att jag ska klara av att bortse från musiken....ändå var orsaken till att jag gick hem för att jag inte gillade musiken fast jag är medveten om att jag annars gillar samma musik som spelades just då.

Fysisk trötthet kan man lura. Det finns energi drycker, kaffe, te....men psykisk trötthet? Vad hjälper mot det annat än att stänga ute allt som psyket inte klarar av....Får jag ligga på mitt golv?? Det är det enda jag känner att jag verkligen vill!

53 dagar....

För 53 dagar sen var jag i nigeria, tillsammans med min man.

Ser du mej? Förstår du? Eller vågar du inte förstå?

Jag flyter.....men jag vet inte hur länge. Man ska orka också,

Min tröst är att det går framåt. Men jag orkar inte ens trösta mej med det,.....

Jag är trött....in i själen trött!

Stress

En inre stress när man inte vet vad som pågår. När man inte vet om den andra är okej eller inte. Som jag så fint fick det förklarat igår, att åka buss i Nigeria är inte som när man tar Ekeröbussen på Åland, det är lite mer farligt!

Ja, sen så är det ju lite längre än bara 30 minuter bussfärd också.

Men nu vet jag! Han är framme! Skönt! Nu kan jag slappna av! I alla fall för stunden....vi har hemresan kvar! Eh...han har hemresan kvar....

Så var det den lilla detaljen om språk....

Jag sitter hemma hos M, vi ska se på film och äta småplock. Han har valt ut en film, jag vet inte vad den heter, bara att den ska handla om att dom blir attakerde av mutanter.Tja, så länge det inte är zombier så....

Vi fixar snackset....ehm....JAG fixar snackset! Han fixar filmen. Vi sätter oss ner, filmen börjar spela och de börjar prata. Jag blir minst sagt förvånad! De pratar ju svenska! Men filmen är inte dubbad.....för jag ser att minnarna rör sig med samma som talet....märkligt!

Så jag säger det, att det är konstigt att den är ursprungligen svensk.



M tittar på mej, jag känner det fast jag inte ser på honom. "Dom pratar ju engelska!" utbrister han ganska snabbt! Jag stirrar på rutan, min hjärna försöker greppa faktum.

Ja-a....dom pratar ju engelska! Men texten var ju på svenska och dom sa ju samma sak som i texten..? Ja, ja....och bra går det!

En bra film annars! Kanske trailern ger för mycket information, men den är sevärd. Jag ser aldrig trailers om filmer för de försrör mer än de ger....

4 ever....

Det är 60 sekunder på en minut.....60 minuter på en timme.....24 timmar på ett dygn.....ca.30 dagar på en månad.....12 månadere på ett år......31 104 000sekunder på ett år!

Tänk....jag var ifrån dej i nio månader....tillsammans med dej i 11 dagar.....och nu ifrån dej 1 månad...... varje sekund som går betyder att jag varit en sekund till ifrån dej..... Förstå! ....min kärlek....min längtan..... det skulle vara så enkelt om jag bara var född i ett annat land, ett land som inte hade så stränga regler.... Men, då skulle jag aldrig behöva bry mej, för vi skulle aldrig ha träffats!

Jag är tacksam för varenda sekund jag får vara tillsammans med dej! Nära eller långt ifrån! Spelar ingen roll! Jag är i alla fall glad att du får vara med din familj. För efter att du kommer till mej, så vet vi inte när du nästa gång får träffa din familj, eller hur länge du kan stanna. Njut min älskling! ....fast jag vet att du inte alltid gör...

Vad gör några sekunder? När vi kommer att vara tillsammans resten av våra liv! ....i alla fall är det tanken, hur det blir kan bara framtiden utvisa!

Jag älskar dej Honey ♥

Och plötsligt så steg äcklighetsfaktorn ytterligare....

Vi är på promenad med barnen.... plötsligt stannar ett av barnen och på ett par sekunder har alla ställt sig i en ring. Faschinerat stirrar de ner på de bruna sniglarna. Jag kastar ett öva på deras fynd och konstaterar att de ska låta det vara ifred! Det är inte sniglar! Det är hundbajs!

Vi vuxna pratar lite om det faktum att hundägare inte plockar upp hundbajset, hur äckligt det är att det finns hundbajs på trottoarerna inne i stan. Vi var i alla fall på promenad längs en sandväg och detta "snigelfynd" gjordes bredvid vägen, på gräset. Det kanske anses vara okej eftersom det är i naturen?

En av oss utbrister att det skulle vara okej om hunden skulle gå ut i skogen och skita! Då skulle det ju försvinna. För mördarsniglarna äter ju faktiskt hundskit!

Och med det konstaterade jag att äcklighetsfaktorn klring mördarsniglar (spansk skogssnigel, tror jag den heter på riktigt) steg ytterligare. ...om det ens är möjligt....konstaterade den tredje....