Att vara stark

Det finns en massa baksidor med alkohol. Jag tycker om smaken på det jag dricker, men hatar effekten som det ger. Jag vill inte förlora kontrollen.

Förutom igår (tisdag 19.6), då insåg jag att det finns tillfällen då det är bra att förlora kontrollen. Tillfällen då man bara kan ge efter, för smärtan, för saknaden, för sorgen, för allt allt allt som jag annars inte låter någon se.

Idag (3 juli) hittade jag denna ofärdiga blogg....

Jag minns fortfarande känslan. Att i halvnyktert tillstånd inse att jag VILL dricka mera sprit! Jag VILL inte vara stark! Jag VILL få ut all denna smärta.

En smärta som dessutom bara förstärktes av att en kompis förklarade för mej att jag är inte ledsen, jag är full. DET smärtade något vettlöst i alla fall! Att jag visar det när jag är full är inte för att jag inte känner det när jag är nykter! Om du tror att det jag visar är det som är sant, så kan jag tala om för dig att så inte är fallet. Jag gick! Jag bara steg upp och gick! Egentligen sku jag ha struntat i att ta mina grejer från garderoben, men jag hade mina hemnyklar också i garderoben. Egentligen skulle jag bara ha velat fly, bara gått och inte vänt mej om. Men jag visste att min kompis kom efter. Att han skulle hinna fast mej om jag ställde mej i kö för garderoben.

Jag är fortfarande ledsen för det. Att jag är ledsen och att jag bröt ihop, det klarar jag av. Det bär jag med mej alla dagar, 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet.....men att höra av en kompis som borde veta EXAKT hur jag mår, att jag inte är ledsen, jag är full. DET sårar!

Jag pratade med en annan kompis 2 dagar efter. Han var orolig för mej på grund av något jag skrivit på min fb status, vilket handlade om just denna kväll. Jag berättade att jag hade blivit anklagad för att inte vara ledsen, men full, jag var så nära att börja gråta och min kompis frågade om jag fortfarande var full. Nej, svarade jag, men mina försvar är förstörda. Alkoholen förstörde mina försvar flera dagar efter! Och då var jag inte ens full, jag var lullig.

Men, vill man inte se sanningen så får man väl blunda för den då, och gärna skylla på något annat. Varsågod! Jag bjuder på det!