Kanske du räknar dagarna till jul? Eller nyår? Eller semestern? Jag räknar dagarna till mars!
Jag har spenderat en helvetesnatt. Att ta farväl av mannen jag älskar, se färjan segla iväg och på något sätt ta sig hem...komma hem till en tom lägenhet, alla hans grejer borta.... Näe, jag gick bara hastigt in i sovrummet, sedan slängde jag mej på soffan.
Jag bestämde mej för att skriva på facebook och på bloggen, sen värmde jag en halv portion mat, det som blev kvar när jag inte klarade av att äta allt dagen innan. Då frågade han av mej varför jag inte äter upp min mat. Jag svarade inte på frågan, jag frågade istället honom varför han inte äter alls! Jag lät honom inte svara utan sa 'du borde veta! Du behöver inte fråga'
Åt jag upp min portion? Svar nej. Jag petade i mej så mycket jag kunde, sedan svepte jag ett glas vaniljsås (som jag hällt upp eftersom jag insåg att jag kanske inte ville äta, och tänkte att det kan vara bra med nåt även om det kanske inte var det bästa).
Jag hade ingen ro, jag ville inte ringa honom innan färjan hade kommit i land, för han behövde få möjlighet att sova. Färjan kom iland 8 på kvällen. Då ringde jag, sen ringde han vid 10 tiden, sen ringde min syster vid 12 tiden. Jag hade alarmet på vid 1 på natten, sedan vid 5 på morgonen. Med små korta tupplurer emellan. Visst sov jag väl nära 4 timmar i ett sträck där mellan 1 och 5 förstås! Men jag behövde inte ens ha larm, vaknade i alla fall.
Idag har jag varit på jobb från halv 10 till halv 5, sen möte från 5 till 8. Jag minns inte mycket av vad jag gjort på dagen, men jag har tydligen skött mitt jobb. Jag har varit precis som vanligt.
Vet inte hur jag ska tolka det. Inte många timmars sömn, konstant ont i magen eller bröstet, vilan är en pain för då har man massor med tid att fundera... Jag vet inte om det är bra eller dåligt att min smärta inte syns utanpå.
Som varande i ett distansförhållande kan jag säga att det är nyttigt att hinna sakna varandra också, men fyra månader är ju nog en lång tid. Kram.
SvaraRaderaJo, men jag räknar det faktiskt som 3! Eftersom jag räknar med att han är tillbaka i början av mars, helst i slutet av februari :) Jag kan inte ens tänka på att det är 90 dagar kvar! Det är för mycket! Men om jag inser att den om 3 dagar är andra advent, om 9 dagar är det julfest och sen 3dje advent så inser jag att det snart är jul! Dags att börja julstressa? Så Då är det inte långt till nyår och efter det är det bara 60 dagar kvar till mars! Och eftersom 30 dagar bara flög förbi sådär så kommer följande 30 att flyga lika fort fram (att det inte är NÅT kul som händer i Januari what so ever KAN ju inte påverka att tiden går långsammare...) och sen är det bara 30 dagar kvar :) ♥
SvaraRaderaDet är nyttigt att sakna varandra jo, men jag saknade ju honom bara han var borta en natt! Nu ska jag klara 90 nätter! Behöver jag säga att jag inte sover i mitt sovrum? Kanske om ett par dagar/veckor att jag är redo för det...men just nu känns det för tomt!
SvaraRadera