"Jag kan inte prata. Har ni svart-vita strumpbyxor?"

Jag hade fått ett tips om var jag kunde hitta svart vita strumpbyxor, så jag började gå in mot stan. Dumma jag satte på mej ett par högklackade skor, för de är snygga. Halvvägs in mot stan började jag ångra mej, när jag sedan höll på att vricka foten var jag nära att svära. Men det kan jag ju inte när jag ska vara tyst! Nåja, på något vis kom jag till och från stan och jag fick inga besvär i foten! Vilket jag brukar få.

Jag var förberedd med en lapp med samma text som rubriken. Sedan gick jag in i alla butiker jag kunde hitta! Den jag var på väg till hade förstås stängt. Ingenstans! Jag fick många tips! Och ett roligt faktum är att om jag inte får prata så får du inte prata! Fram tills att du inser och säger det högt, "men jag får". En hel del "krya på dej" har jag också fått. Mycket vänliga ock förstående har alla varit i alla fall!

Till slut tittade jag in i Marimekko butiken! Och när jag visade lappen tecknade hon åt mej att följa med, ja tecknade! Sen konstaterade hon också, "men jag får!" Och vips! Hade hon hittat både strumpbyxor och leggins! För små strumpbyxor förstås. De blev alldeles för korta, och legginsen hade bredare ränder så de var jag inte intresserad av. Och sedan kände jag att jag inte vill lägga ut över 30€ på leggins som jag inte gillar. 27€ för strumpbyxor kan jag väl ännu tänka mej, för de var snygga!

Nå, inte gråta över spilld mjölk! ...eller för små strumpbyxor!

En promenad fick jag i alla fall, och frisk luft! Samt tillfälle att roa en hel hop med folk med min lapp :) Alltid nåt!